Det man vattnar växer.
Har varit väldigt inaktiv här på bloggen på sistone, inte för att tvånget försvunnit för det har det inte. Men för att så mycket annat händer i mitt liv och jag tror någonstans att det man vattnar det växer, så ju mer man fokuserar på sitt tvång, tänker på sitt tvång, känner med sitt tvång dessto mer "tvångig" blir man. Det är iaf min tanke om saken. Jag vill inte vara varken min diagnos eller handlingsförlamad på grund av tvånget därför försöker jag aktivt att motarbeta tankarna när dom dyker upp och trotsar dem.
Ibland går det bra.
Ibland går det mindre bra.
Men jag vinner absolut ingenting på att fastna i dem och typ tro att hoppet är ute, att jag inte kan bli kvitt dem och därför frossa riktigt i dem, blogga om dem och spela upp dem inför mitt inre en gång till - vilket faktiskt gör det ännu mer smärtsamt egentligen.
Just nu är jag lite mer likgiltig inför saker som fått mig att tvånga förut, kanske medicinen som verkar, vad vet jag. Men jag försöker tänka att det egentligen är någonting annat som gör mig stressad och sen försöker jag identifiera det istället.
Som idag exempelvis, så är jag deppig över att kille jag träffade i fredags bara ville ligga med mig. Och det hade inte gjort något om han bara ville ligga med mig - men nu ville han bara ligga med mig en gång. Så nu är jag deppig över det och tänker vara det - istället för att låta det gå ut i något tvång, typ stressat börja tvätta händerna eller nåt annat fjantigt.
Mamma sa något bra när hon var här i helgen.
Tänk på NUET, inte vad som kan hända eller vad som hände igår. Tänk på det som är JUST nu, i NUET.
Just nu är jag besviken, ledsen och lite arg över att jag inte tycks duga till annat än ligga med och less på att amors pilar aldrig sätter sig i min rumpa och den jag är med's rumpa samtidigt.
Ibland går det bra.
Ibland går det mindre bra.
Men jag vinner absolut ingenting på att fastna i dem och typ tro att hoppet är ute, att jag inte kan bli kvitt dem och därför frossa riktigt i dem, blogga om dem och spela upp dem inför mitt inre en gång till - vilket faktiskt gör det ännu mer smärtsamt egentligen.
Just nu är jag lite mer likgiltig inför saker som fått mig att tvånga förut, kanske medicinen som verkar, vad vet jag. Men jag försöker tänka att det egentligen är någonting annat som gör mig stressad och sen försöker jag identifiera det istället.
Som idag exempelvis, så är jag deppig över att kille jag träffade i fredags bara ville ligga med mig. Och det hade inte gjort något om han bara ville ligga med mig - men nu ville han bara ligga med mig en gång. Så nu är jag deppig över det och tänker vara det - istället för att låta det gå ut i något tvång, typ stressat börja tvätta händerna eller nåt annat fjantigt.
Mamma sa något bra när hon var här i helgen.
Tänk på NUET, inte vad som kan hända eller vad som hände igår. Tänk på det som är JUST nu, i NUET.
Just nu är jag besviken, ledsen och lite arg över att jag inte tycks duga till annat än ligga med och less på att amors pilar aldrig sätter sig i min rumpa och den jag är med's rumpa samtidigt.
Kommentarer
Trackback