Galen.

Vet inte vad det är med mig, sista dagarna har varit ett rent helvete. OCDn har förvärrats gånger 10 bara på ett kort tag. Idag har jag exempelvis fått för mig att en galen HIV-man kommit med en spruta och sprutat in smittat blod i min arm när jag gick igenom ett skogsparti nära sjukhuset. Rent logiskt vet jag att det inte inträffade och att ingen slet tag i min arm och försökte spruta in nåt, jag vet också att jag täntke tanken och fantiserade ihop det själv när jag gick och var cirka 50 meter ifrån sjukhuset. Helt sinnessjuk tanke och det stör mig att dom här tankarna börjar byggas upp igen i mitt huvud. Jag känner mig spritt språngande galen.

Eftersom jag är fördomsfull i kombination med rädd förknippar jag ibland mörkhyade med HIV och så även idag. När jag skulle låna böcker och böckerna låg vid lånedisken fick jag för mig att nån av dem la en.. ja det är jätteäckligt, en bajskorv på böckerna. Och att jag sedan gick runt med de där böckerna. Också det en helt ologisk tanke som är så äcklig att den gör mig grinfärdig. Sen när jag ändå försökt bearbeta bort den tanken så skulle jag gå från biblioteket och hade precis lagt böckerna i en påse, då fick jag för mig att samma personer la samma sak i påsen. Men 1) det skulle aldrig inträffa 2) jag skulle märkt det 3) människor går inte runt med bajskorvar i händerna 4) gjorde dom det skulle dom knappast lägga det i min bibliotekskasse.

Men det slutar inte där. Och ja, jag förstår om ni tycker jag verkar insane, för det tycker jag med. När jag väl var hemma så skulle jag laga middag, tinade således kycklingfilé i micro och hela rengöringsprocessen ang det är jag inte ens nogrann med (trots befintlig risk för salmonella) men så får jag istället för mig att jag på något vänster gått och tagit skit från biblioteksböckerna, lagt dom med filérna, skurit upp dem och sen stekt upp dem. Kunde knappt äta maten sen, trots att det bara var kycklingfilé. Försökte tänka MIND over matter, och att jag bara fantiserat ihop alltihopa, att jag verkligen INTE skulle tillaga något sådant (det finns inte ens i min värld) och att det bara är tvångstankarna som spelar mig ett spratt. Ändå kan jag inte lugna ner mig. Så jag hoppas nu iom att jag skriver ner det och också reflekterar över det hela inser hur störda tankar jag har och att det inte finns någon som helst logik i det hela. Men OCD och logik hör inte riktigt ihop.

Suck. Fattar inte varför jag ska hålla på såhär.