1-0 till mig
Idag var jag hos min terapeut. Det gick rätt bra, egentligen var det tänkt att vi skulle gå omkring runt sjukhuset och främst utanför infektion eftersom jag har sådan skräck för det stället, men jag pallade inte det idag så det får bli en annan gång. Det var skönt att prata och häva ur sig allt som känns betungande, men trots att det var ett par saker så var det dessto fler sm kändes bra.
tre små utmaningar.
åh, jag vet varken ut eller in känns det som och all denna stress från allt annat och inte nödvändigtvis ocd-tankar mynnar ut i tvångsbeteende. det är så jävla jobbigt att behöva gå å tvätta händerna tills dom är så torra att de blöder.
och det gör dom nu, dom har spruckit. och jag försöker att inte gå å tvätta handjävlarna, men jag måste göra det ändå.
idag har jag dessutom tvättat, vilket jag sällan gör då min pojkvän brukar hjälpa mig, eller så delar vi upp det, så jag stoppar in smutstvätten i tvättmaskinerna i tvättstugan, och han går ner när dom är färdiga och hänger upp tvätten alt stoppar i torktumlare, och sen viker han ihop och bär upp. det är lättast, för då slipper jag handskas med helt ren tvätt och tro att jag smutsar ner den.
jag vet att ocd är ett kontrollbehov, att det kanske är så att när jag tappar kontrollen över allt annat - då har jag ju iaf kontroll över min renlighet. snacka om i-lands problem egentligen, skulle vilja se ett biafrabarn springa runt och tvätta händerna i ungefär inget vatten eller jätteskitiga vattnet som finns där.
idag har jag iaf ställts inför några utmaningar.
1) tvätta helt själv. när jag skulle gå ner med tvättgrejset till tvättstugan stod det en mörkhyad man och delade ut reklam, vilket fick mig att vända i dörren och gå in igen. senast igår såg jag på tv att det faktiskt är så att 1/4 av de som bär på HIV i sverige, faktiskt är mörkhyade. alltså blev denna man med ens utsatt för alla mina fantasier och hade med allra största sannolik HIV (yeah right).
till slut så bet jag ihop, räknade till 60 och sen gick jag ner, han stod dock fortfarande kvar men jag sket i det och gick vidare till tvättstugan.
2) upptäckte ett särskilt suspekt märke på dörren nere i trapphuset. med min detaljsökarsyn så uppenbarade sig ännu ett problem. jag var tvungen att ta på mig mina vantar nästa gång, så jag slapp riskera att ta i det, det kunde faktiskt ha varit blod. nu, i skrivande stund, kommer tanken svischandes förbi i huvudet, att det kanske till och med var den mörkhyade mannens hivsmittade blod.
3) när jag skulle slänga soporna, vilket jag fortsättningsvis tänker överlåta åt min pojkvän (precis som det varit innan) så märkte jag att något fyllo hade spytt precis utanför soprummet. detta var inte så najs. rent av riktigt äckligt. men jag bet ihop, öppnade sopdörren & slängde soporna, sen gick jag därifrån.
conclusion: jag överlevde, åtminstone hitills. jag har adventsstädat och imorgon (idag) tänker jag utmana mig själv ytterligare genom att åka ner på stan och handla julklappar. förhoppningsvis är det inte lika mkt folk som jag antar att det var igår (lördag).
och det gör dom nu, dom har spruckit. och jag försöker att inte gå å tvätta handjävlarna, men jag måste göra det ändå.
idag har jag dessutom tvättat, vilket jag sällan gör då min pojkvän brukar hjälpa mig, eller så delar vi upp det, så jag stoppar in smutstvätten i tvättmaskinerna i tvättstugan, och han går ner när dom är färdiga och hänger upp tvätten alt stoppar i torktumlare, och sen viker han ihop och bär upp. det är lättast, för då slipper jag handskas med helt ren tvätt och tro att jag smutsar ner den.
jag vet att ocd är ett kontrollbehov, att det kanske är så att när jag tappar kontrollen över allt annat - då har jag ju iaf kontroll över min renlighet. snacka om i-lands problem egentligen, skulle vilja se ett biafrabarn springa runt och tvätta händerna i ungefär inget vatten eller jätteskitiga vattnet som finns där.
idag har jag iaf ställts inför några utmaningar.
1) tvätta helt själv. när jag skulle gå ner med tvättgrejset till tvättstugan stod det en mörkhyad man och delade ut reklam, vilket fick mig att vända i dörren och gå in igen. senast igår såg jag på tv att det faktiskt är så att 1/4 av de som bär på HIV i sverige, faktiskt är mörkhyade. alltså blev denna man med ens utsatt för alla mina fantasier och hade med allra största sannolik HIV (yeah right).
till slut så bet jag ihop, räknade till 60 och sen gick jag ner, han stod dock fortfarande kvar men jag sket i det och gick vidare till tvättstugan.
2) upptäckte ett särskilt suspekt märke på dörren nere i trapphuset. med min detaljsökarsyn så uppenbarade sig ännu ett problem. jag var tvungen att ta på mig mina vantar nästa gång, så jag slapp riskera att ta i det, det kunde faktiskt ha varit blod. nu, i skrivande stund, kommer tanken svischandes förbi i huvudet, att det kanske till och med var den mörkhyade mannens hivsmittade blod.
3) när jag skulle slänga soporna, vilket jag fortsättningsvis tänker överlåta åt min pojkvän (precis som det varit innan) så märkte jag att något fyllo hade spytt precis utanför soprummet. detta var inte så najs. rent av riktigt äckligt. men jag bet ihop, öppnade sopdörren & slängde soporna, sen gick jag därifrån.
conclusion: jag överlevde, åtminstone hitills. jag har adventsstädat och imorgon (idag) tänker jag utmana mig själv ytterligare genom att åka ner på stan och handla julklappar. förhoppningsvis är det inte lika mkt folk som jag antar att det var igår (lördag).