blod i trapphuset, men jag bryr mig inte!
Börjar faktiskt få ordning på situationen nu *peppar peppar ta i trä*. Det glädjer mig faktiskt, för jag slipper gå runt med snustorra händer som ser sårade ut, jag slipper det där tunga lasset av psykisk oro inför saker som andra människor inte bryr sig ett skvatt om. Jag slipper vara så jävla begränsad.
Det kan dock vända väldigt snabbt, om jag inte är uppmärksam och kör på de råd som jag fick under min behandling. Vissa saker är fortfarande svåra, som att låta bli att tvätta händerna efter att jag gått ut med soporna, att inte tvätta händerna när jag varit på stan en hel eftermiddag eller att jag tar omvägar för att slippa gå förbi offentliga toaletter eller få ångest när jag ser hundbajs ute.
Igår fick jag en flashback, exempelvis.
Jag blir plötsligt sugen på godis, sötsaker och annat slisk när jag sitter hemma framför tvn och tänker att fan, jag ska minsann unna mig lite, så jag tar på mig skorna och jackan och går ut. Precis när jag gått ut i trapphuset och stängt dörren och låst den och med automatik blickar ner för trappan, ser jag att det längst ner på nedersta trappsteget och på golvet bredvid ligger extremt många röda fläckar. Hjärnan börjar varna och skriker BLOD BLOD BLOD!!! och jag börjar hyperventilera. Om detta hade hänt för något år sen, eller två, tre, så hade jag gått in igen utan att ha brytt mig om att köpa godis. Istället så svalde jag hårt och tänkte "Näe, nu jävlar ska jag inte låta några jävla röda fläckar hindra mig!", men eftersom de röda fläckarna var i anslutning till trappen vågade jag inte ta trappen utan tog hissen istället och smög längst med väggen i trapphuset för att slippa bli nerkladdad av vad jag antar var blod.
Väl utanför porten till huset låg det också en massa blodstänk och en nersölad blodig cigarett. Jag andades djupt och försökte tränga bort alla tankar på att det var nedsmittat blod som skulle hoppa upp på mina skor, vader och byxor och fortsatte till affären. Jag tänkte "Det är mina tvångstankar, inget annat!" på vägen dit och blundade nästan medan jag gick. Väl där köpte jag lösgodis, använde handen som kanske möjligen hade fått blod på (som typ hoppat från golvet, jättetroligt?!) för att veckla ut påsen och sen köpte jag en Coca cola zero, en chipspåse och en kanelsnäcka innan jag gick hem igen och frossade framför tvn.
Men nu kanske vi inte ska glida bort från samtalsämnet.
Tvättade jag händerna när jag kom hem?
Ja, tyvärr. Men jag gjorde det bara snabbt i förbifarten och inte alls med lika mycket tvål som jag skulle ha gjort förut.
Inte heller fick jag den där megaångesten direkt efteråt utan en hanterbar ångest, som jag skulle skatta som kanske en 5:a på en skala mellan 1-10.
Jag åt mitt godis från godispåsen.
Jag åt chips utan att blinka (med "nedsölade" händer).
Idag när jag vaknade fick jag dock en ångestattack.
Fick för mig att jag skulle maila kvartersvärden och lite subtilt fråga när städning av trapphuset sker och hinta lite om att det var fläckar på golvet i trapphuset, men även det har jag lyckats hålla mig ifrån!
Jag tycker att jag är duktig faktiskt, för såhär bra och "normal" har jag inte varit på länge. Får se om jag tar mig ut och kan gå förbi blodstänken senare idag, det är åtminstone tanken.
Det kan dock vända väldigt snabbt, om jag inte är uppmärksam och kör på de råd som jag fick under min behandling. Vissa saker är fortfarande svåra, som att låta bli att tvätta händerna efter att jag gått ut med soporna, att inte tvätta händerna när jag varit på stan en hel eftermiddag eller att jag tar omvägar för att slippa gå förbi offentliga toaletter eller få ångest när jag ser hundbajs ute.
Igår fick jag en flashback, exempelvis.
Jag blir plötsligt sugen på godis, sötsaker och annat slisk när jag sitter hemma framför tvn och tänker att fan, jag ska minsann unna mig lite, så jag tar på mig skorna och jackan och går ut. Precis när jag gått ut i trapphuset och stängt dörren och låst den och med automatik blickar ner för trappan, ser jag att det längst ner på nedersta trappsteget och på golvet bredvid ligger extremt många röda fläckar. Hjärnan börjar varna och skriker BLOD BLOD BLOD!!! och jag börjar hyperventilera. Om detta hade hänt för något år sen, eller två, tre, så hade jag gått in igen utan att ha brytt mig om att köpa godis. Istället så svalde jag hårt och tänkte "Näe, nu jävlar ska jag inte låta några jävla röda fläckar hindra mig!", men eftersom de röda fläckarna var i anslutning till trappen vågade jag inte ta trappen utan tog hissen istället och smög längst med väggen i trapphuset för att slippa bli nerkladdad av vad jag antar var blod.
Väl utanför porten till huset låg det också en massa blodstänk och en nersölad blodig cigarett. Jag andades djupt och försökte tränga bort alla tankar på att det var nedsmittat blod som skulle hoppa upp på mina skor, vader och byxor och fortsatte till affären. Jag tänkte "Det är mina tvångstankar, inget annat!" på vägen dit och blundade nästan medan jag gick. Väl där köpte jag lösgodis, använde handen som kanske möjligen hade fått blod på (som typ hoppat från golvet, jättetroligt?!) för att veckla ut påsen och sen köpte jag en Coca cola zero, en chipspåse och en kanelsnäcka innan jag gick hem igen och frossade framför tvn.
Men nu kanske vi inte ska glida bort från samtalsämnet.
Tvättade jag händerna när jag kom hem?
Ja, tyvärr. Men jag gjorde det bara snabbt i förbifarten och inte alls med lika mycket tvål som jag skulle ha gjort förut.
Inte heller fick jag den där megaångesten direkt efteråt utan en hanterbar ångest, som jag skulle skatta som kanske en 5:a på en skala mellan 1-10.
Jag åt mitt godis från godispåsen.
Jag åt chips utan att blinka (med "nedsölade" händer).
Idag när jag vaknade fick jag dock en ångestattack.
Fick för mig att jag skulle maila kvartersvärden och lite subtilt fråga när städning av trapphuset sker och hinta lite om att det var fläckar på golvet i trapphuset, men även det har jag lyckats hålla mig ifrån!
Jag tycker att jag är duktig faktiskt, för såhär bra och "normal" har jag inte varit på länge. Får se om jag tar mig ut och kan gå förbi blodstänken senare idag, det är åtminstone tanken.