It's not me, it's my OCD.

Det har varit riktigt bra några dagar, inte alls så särskilt mycket tvång. Knappt ens fastnat vid spisplattorna eller dörren när jag låst (brukar vanligtvis känna efter/slita ett par ggr för att verkligen känna mig trygg med att dörrn är låst). Har nästan levt som en vanlig människa, det har varit oerhört skönt att inte så mycket energi gått åt till alla kontrollbehov och tvångsmässiga handlingar.

Idag har det däremot varit värre. Tog tre kvart att bara komma hemifrån eftersom jag först insåg att jag fått ett sår på tummen eftersom jag klöst bort skin vid nageln, troligen rätt omedvetet. Så då fick jag blod på kläderna och fick panik över var blodet kom ifrån innan jag insåg att det var tummen som blödde. Då känner man sig rätt löjlig. Sen så var jag tvungen kolla spisplattorna och rattarna på spisen ett multum gånger för att verkligen vara säker på att den var avstängd. Jag har ett mantra som jag kör gång på gång, går såhär: 0, 0, 0, 0, OFF, 0. Spisrattarna från höger till vänster. Så de där måste jag upprepa högt för mig själv flera gånger. Nu har tvången tagit ett steg längre dessutom,  en rätt smart grej  rent tvångsmässigt. Det är nämligen att helt enkelt fotografera det hela med mobilkameran och ha datum/tidsstämpel på fotot så VET jag liksom att det är avstängt. Men egentligen borde jag förstås bara kolla en gång eller lita på att jag stängt av spisen och inte kolla alls. Om man ska utmana det hela då. Funkat några dagar, men inte idag.

Är stressad för att jag får veta angående ett jobb i veckan, ett jobb jag hoppas jag får och därför förvärras tvånget. Jobbigt.