Konstigt
hur det pendlar mellan ångest och icke-ångest. Får mycket starkare ångest när jag är stressad eller exempelvis hungrig. Kände det idag när jag stod på ICA i kön vid middagstid och det var väldigt mycket folk och alldeles för långa köer. Var tvungen att verkligen försöka koppla bort alltomkring för att kunna slappna av, men fick ändå gå och byta ut brödpåsen mot en annan 3 ggr för att jag fick för mig att det var nåt fel på den. Skulle förstås ha utmanat min tvångstanke där och stått kvar i kön och köpt brödet oavsett men kunde inte riktigt stå ut med ångesten så var tvungen byta brödjävulen ändå. Kan förklara lite tydligare:
Min tanke, att det är nåt fel på brödet och att jag måste byta = är alltså en tvångstanke.
Att jag sen går till brödhyllan igen och byter ut brödet, för att lindra ångesten = är alltså en tvångshandling.
Sen behöver det såklart inte vara bröd jämt, men jag måste ofta göra såhär när jag är på affären vilket gör att en vanlig vardagshandling som att handla kan ta rätt lång tid. Varukorgarna är ett annat problem, måste ofta vara väldigt noggrann så att inget som jag finner äckligt ligger i dom, så brukar alltid "scanna" av dom ytterst noggrannt för att försäkra mig över det. Om någon skulle iaktta mig väldigt noga så skulle dom kanske lägga märke till mitt märkliga beteendemönster men jag tror inte folk gör sånt. Tvångssyndrom överhuvudtaget är ganska svårt att "upptäcka" om man inte har väldigt extremt beteende, eftersom man oftast skämt så mycket över det att man försöker dölja det så gott det går. På ont och på gott, så att säga.
Min tanke, att det är nåt fel på brödet och att jag måste byta = är alltså en tvångstanke.
Att jag sen går till brödhyllan igen och byter ut brödet, för att lindra ångesten = är alltså en tvångshandling.
Sen behöver det såklart inte vara bröd jämt, men jag måste ofta göra såhär när jag är på affären vilket gör att en vanlig vardagshandling som att handla kan ta rätt lång tid. Varukorgarna är ett annat problem, måste ofta vara väldigt noggrann så att inget som jag finner äckligt ligger i dom, så brukar alltid "scanna" av dom ytterst noggrannt för att försäkra mig över det. Om någon skulle iaktta mig väldigt noga så skulle dom kanske lägga märke till mitt märkliga beteendemönster men jag tror inte folk gör sånt. Tvångssyndrom överhuvudtaget är ganska svårt att "upptäcka" om man inte har väldigt extremt beteende, eftersom man oftast skämt så mycket över det att man försöker dölja det så gott det går. På ont och på gott, så att säga.
Kommentarer
Trackback