Bergodalbana
Tänkte först att jag skulle kunna trycka undan det och undkomma den värsta ångesten genom att tänka logiskt och bara skärpa till mig, men det blev bara värre och värre tills jag kände gråten komma och tårarna krypa fram i ögonvrån. Fick resa mig upp och gå därifrån, för jag blev så ledsen och rädd. Blev bättre efter en stund och ångesten var inte lika kompakt och påtryckande men man blir vansinnigt trött av att prata så mycket om känslor, tvång och ångest och dessutom exponeras för det man kanske är mest rädd för även om det bara talas om.
Försöker övertala mig själv om att tankar bara är tankar, men det är svårt när tanken innebär så mycket ångest och blir så stark. Det brukar gå bra, men ikväll så sprack bubblan.
Skall ändå lista 5 saker jag är stolt över som gått bra idag.
* Jag har åkt buss. Brukar inte gilla det eftersom jag är rädd att sticka mig på saker, men gick förvånansvärt bra.
* Jag har varit på en mässa och ett seminarium och det gick bara fint. Inga problem vara i folkmassor.
* Jag har gått på stan bland massa folk och inte känt mig särskilt orolig eller undvikit att gå förbi vissa ställen, som offentliga toaletter, samt tagit i dörrhantag utan att kontrollera dem först.
* Jag har gått på OCD-mötet även om det kändes tungt och motigt först, framförallt eftersom det var anhörig-perspektiv idag och min OCD bara drabbar mig och inte mina anhöriga i särskilt stor utsträckning. Men det var nyttigt och bra att få lite insikt i hur andra kan tänka och reagera kring det också. Är både på ont och gott att jag inte har någon anhörig att lägga över tvånget på. Å andra sidan känner man sig väldigt ensam och får inte så mycket hjälp när det känns som svårast.
* Jag har anförtrott mig till någon om mitt tvång som jag fick stöd av som verkar förstå hur det känns. Eftersom man skäms så mycket för det och känner sig så konstig är det nästan så att man stigmatiserar sig själv och känner förakt inför sina egna känslor och handlingar.
Hej
Jag upptäckte din blogg idag och tycker att den är jätteintressant. Ska läsa igenom hela bloggen. Hoppas verkligen att du ska bli bättre snart.
Jag är en kille som haft OCD sedan jag var 14 år. Idag är jag 30 år och har fortfarande så starkt tvång att jag lever som en handikappad person, trots att jag är fysiskt frisk. Som tur är har jag snälla föräldrar som hjälper mig med praktiska saker och stöttar mig socialt, men jag mår väldigt dåligt av tvånget och är jättedeprimerad för att mer än halva mitt liv blivit totalförstört.
Om du vill så skulle jag gärna vilja ha kontakt med dig. Hade varit skönt att prata med någon som verkligen förstår en. Säg bara till så skriver jag min e-mailadress.
Kram
thank you for your post!
Hej på dig !! Jag känner igen mig i det du skriver !! / Mvh Isabelle.
Hej på dig Johan !!
Jag heter Charlotta Sundqvist och jobbar på ett produktionsbolag som heter Meter TV.Vi tillverkar TV program till alla kanaler bl.a. Mästarnas Mästare, Idol,Stjärnorna på slottet och en hel massa fler. Jag jobbar specifikt med utveckling av TV program och arbetar just nu med att göra research på ämnet OCD.
Jag stötte på din blogg och blev väldigt imponerad av ditt sätt att skriva och uttrycka dig. Jag skulle vilja komma i kontakt med dig för att ställa några enkla frågor och så kan jag samtidigt passa på att presentera mig och det jag jobbar med just nu. Känns som om jag skulle kunna behöva din hjälp för att lära mig mer.
Jag är hemskt tacksam för all hjälp jag kan få. Vi kan ta det per mail eller telefon, precis det som passar dig bäst.
Vänliga hälsningar / Charlotta Sundqvist
070-554 8097