plus ett minus ett.
Fick för mig att läsa en tråd i ett forum om narkomaner i Ukraina. Mest för att jag kan finna sådant intressant, men samtidigt väldigt skrämmande. Det var konstnärligt tagna fotografier av en rad narkomaner och tillika HIV-smittade personer som levt ett hemskt liv och det var riktigt otäcka bilder. Jag tänkte att om jag kollar så utmanar jag mig själv, det vill säga, jag ser personerna, läser texterna och läser om deras livsöden. Det blir mer tydligt att det inte är någonting luftburet som smittar likt en förkylning, även om jag innerst inne givetvis veet det, så kan mina ologiska resonemang få mig att tro det. Men jag blev faktiskt riktigt riktigt uppskärrad och rädd av bilderna. Och då kan jag ju tycka att det var lite onödigt såhär i efterhand. Men samtidigt så tror jag att det är en bit på vägen, att faktiskt kunna läsa ordet utan att bli rädd. Det kan jag dock inte än, men snart kanske. Jag tror att det kommer att gå över, den här hemska känslan, den kommer att släppa snart och då kan jag skatta den på skalan och den är inte alls lika hög som jag först trott.
Ja, det var väl den lite mer negativa händelsen. En mer positiv var att jag utan problem kunde gå hem till min kompis som tidigare i vår, ja för flera månader sen rent av, berättade en hysteriskt tragikomisk historia om hur hon och hennes kille en sen kväll hittat en kille med näsblod och ofräscht utseende liggandes i korridorsköket dyngrak och helt borta. När de fått ut honom ur korridorsköket och ur huset, hade de börjat känna en enorm stank, en oplacerbar doft som påminde om någonting mycket ofräscht. Och efter mkt letande, hade dom hittat en stor hög med ritkigt bakisbajs i en skrubbliknande garderob.
Men detta kopplade jag bort fullständigt när jag gick dit och hälsade på, stod och småsnackade lite i köket med henne för att sedan gå hem till mig igen. Det var duktigt av mig. Förut hade det varit en omöjlighet, och om jag väl hade gjort det hade jag måstat duscha samt slänga kläderna i en plastpåse, som jag likt en rabiessmittad hund burit ut till tvättstugan för att tvätta, några veckor senare. Nu har jag på mig kläderna, har inte duschat och det känns faktiskt inte farligt alls. :) I'm good, I'm fucking brilliant.
Hej igen! Javisst är hon fin Cissi :). Mm, känner igen det där med att vara för flyktig. Har ju velat skaffa vovve ändå sedan min förra gick bort 2005, men har inte varit rätt tid förrän nu. Kontaktövningar jag kör med är godis i handen och godis på marken. Godis i handen, ska jag kunna ha handen öppen med en godis i utan att hon tar den, hon ska titta mig i ögonen och då får hon varsågod och får ta den. Samma sak med godis på marken.
Fan va duktig du är! Läste om bajshistorien där. Har exakt samma problem, känner igen exakt allt. Var också så att jag inte hade kunnat hälsa på den där kompisen och vart tvungen att bära bort mina kläder i en plastpåse osv. Är själv mycket bättre nu, mycket mycket ättre, men har fortfarande mycket kvar. Känns skönt att veta att man inte är ensam, samtidigt som man såklart inte önskar nån OCD. Kul att jag hittat till din blogg.
Du har gått i KBT? Eller gör du det nu? Jag har också gjort det, men man får ju bara gå korta peridoer, iaf här. Och jag skulle behöva gå längre. Nu har dom tyvärr inga resurser där jag bor. Så nu får jag jobba själv. Men jag vet ju exakt hur jag ska jobba. Cissi hjälper mig otroligt mycket.
Kämpa på!
Kram //Emily
Hej.
Jag måste bara säga att jag har läst igenom hela din blogg nu. Känns skönt att läsa, för då inser jag att jag inte är ensam. Jag har också OCD,känns som det är på bättringsvägen men det vet man ju aldrig. Kommer garanterat att fortsätta läsa din blogg :)
//Frida
emily: det är ju helt galet hur låst man kan bli av sina skumma tankar. det var ett riktigt h*lvete att hålla på som jag gjorde ett dag, blev verkligen begränsad och mådde ytterst dåligt.
frida: kul att du hittat hit, eller kul och kul, men bra att du känner igen dig och vet att det finns fler. skoj med fler läsare! jag uppdaterar rätt sporadiskt men ändå.
jag har med OCD och som det är nu hade jag aldrig gjort det du gjorde. För precis som du skrev så skulle kkläderna bli smittade och duschen hade väntat på en då man skulle hem. Känns skönt att veta att man inte är sjlv, men dock önskar jag ingen det hära!