It's not me, it's my OCD.

Jag har försökt att förneka mina syndrom sista tiden och inte orkat/haft lust att skriva här, eftersom jag varken gjort framsteg eller motsatsen. Jag skjuter på behandlingen eftersom jag inte törs gå till sjukhuset. Min terapeut erbjöd sig slutligen att komma hem till mig istället, men det kändes inte heller bra eftersom jag tänkte att han skulle ta med sig någon smittohärd in, eftersom han spenderar hela dagarna på sjukhuset.

Det känns lite bättre dock, jag tror att zoloften hjälper mig en del. Jag får inte andnöd av att gå på stan längre och jag kan diska själv, även fast det blir väldigt omständigt.

Jag kokar ofta diskborsten, eftersom jag får för mig att den är skitig.. och idag så var jag tvungen att göra det eftersom jag såg en röd fläck på en tallrik som inte gick att få bort, och då fick jag för mig att det kanske kunde vara blod.

I fredags när jag var på stan och gick i butiker, så gick det fantastiskt bra.. ända tills jag stod vid busshållplatsen som ligger nära systemet och ett fyllo/knarkare vinglade runt i närheten och tiggde cigg av en kille som kom gående över vägen. Då vände jag snabbt ryggen till och gick därifrån för att han inte skulle komma nära mig och kanske smitta ner mig med något. Sedan dess vågar jag inte ta på byxorna jag hade på mig, eftersom jag tänker att det kanske är så att något virus från honom satt sig på dom och kan göra mig sjuk.