Jag lever fortfarande...
men har inte riktigt haft varken tid eller lust till att älta mitt tvångssyndrom på sistone.
nu har det dock blivit mer igen, varför vet jag inte. Kanske känner jag mig otrygg, stressad eller mer deppad än vanligt. Har tillbringat mycket av sommaren i en annan ort, eftersom jag och min pojkvän fick bo gratis i en lägenhet där och då gick det rätt bra. Men i samband med att mina kompisar kom och hälsade på ökade det.
Jobbigast blev det när vi skulle ta bussen från tunnelbanestationen och det var en massa papper på golvet fullt med blod, eller åtminstone något som såg ut som blod. Det var sådant där papper man brukar torka händerna på offentliga toaletter som låg där och om jag inte minns fel så gick vi in i bussväntesalen men när jag såg det där så vände jag om och vi valde en annan dörr in i bussvänthallen. Efter det kände jag smutsig och äcklig och smittad och var tvungen att duscha. Har fortfarande inte riktigt hämtat mig från händelsen..
Nu när jag kommit hem igen, till lägenheten har jag börjat tvätta händerna altl oftare. Börjar snart få sår, och har efter att pappa tjatat tagit kontakt med ocd-psykgubben igen för att gå å få hjälp ungefär en gång i veckan. Bara det känns extra jobbigt..
det är ju som bekant väldigt nära mellan psykiatrin och infektion, och på infektion finns sådana som bär på smittan som jag är räddats för i hela världen.
nu har det dock blivit mer igen, varför vet jag inte. Kanske känner jag mig otrygg, stressad eller mer deppad än vanligt. Har tillbringat mycket av sommaren i en annan ort, eftersom jag och min pojkvän fick bo gratis i en lägenhet där och då gick det rätt bra. Men i samband med att mina kompisar kom och hälsade på ökade det.
Jobbigast blev det när vi skulle ta bussen från tunnelbanestationen och det var en massa papper på golvet fullt med blod, eller åtminstone något som såg ut som blod. Det var sådant där papper man brukar torka händerna på offentliga toaletter som låg där och om jag inte minns fel så gick vi in i bussväntesalen men när jag såg det där så vände jag om och vi valde en annan dörr in i bussvänthallen. Efter det kände jag smutsig och äcklig och smittad och var tvungen att duscha. Har fortfarande inte riktigt hämtat mig från händelsen..
Nu när jag kommit hem igen, till lägenheten har jag börjat tvätta händerna altl oftare. Börjar snart få sår, och har efter att pappa tjatat tagit kontakt med ocd-psykgubben igen för att gå å få hjälp ungefär en gång i veckan. Bara det känns extra jobbigt..
det är ju som bekant väldigt nära mellan psykiatrin och infektion, och på infektion finns sådana som bär på smittan som jag är räddats för i hela världen.
Kommentarer
Trackback